Nattinlägg
Hej! :)
Har lite svårt att sova, så jag kan lika gärna passa på att skriva ett inlägg och uppdatera er om läget. Blev extra glad också för att jag ser att jag har kvar läsare som hängde med mig förut :) Jag blir verkligen sjukt glad när ni kommenterar! Tacktacktack.
Den här veckan har fungerat precis som vanligt. Den började bra och jag åt jättebra, tills för några dagar sedan då jag var hemma hos mormor med barnen och det bjöds på glass (som jag tackade nej till). Det var så dumt för även om jag klarade av att tacka nej till glassen så hade det väckt mitt sockerbegär. Så när barnen sedan frågade om vi kunde fika någon timma senare så kunde jag inte stå emot. Och då började tankarna: "måste ha mer". Vi åkte och vaccinerade oss mot TBE och då sa mormor att vi skulle köpa godis för att vi hade vart så duktiga. Jag kunde inte stå emot då heller. Tror att det här var i förrgår och jag har ätit både godis idag och igår också. Om jag börjar så kan jag inte sluta. Mår så sjukt illa nu ikväll för allt jag har ätit. Jag tänker som vanligt att det här var sista gången. Men jag kan inte lita på mig själv. Det känns helt SJUKT att jag inte kan stå emot när jag får ett sug. Idag när jag hade ätit upp godispåsen så tänkte jag att "hur sjutton kan jag inte stå emot?? Det är bara att INTE köpa godis, inte äta godis. Snälla, hur svårt ska det vara??". Jag blir så arg på mig själv. Det känns jättelätt att skriva och säga såhär nu, för jag är typ hög på allt socker. Men jag vet att om några dagar (brukar klara ca 5 som högst) så kommer supersuget och då blir det riktigt svårt att stå emot. Det hjälper inte att ta en promenad eller att äta ett tuggummi. Det här låter väldigt drastiskt, men det skönaste vore bara att få en spruta som tog bort suget. Önskar att det fanns vaccin mot sockersug.
Jag borde nog verkligen försöka prata med någon professionell om det här. Situationen har ju varit ganska jobbig länge nu. Behöver prata av mig och få stöd.
Tack för att ni finns ♥
Har lite svårt att sova, så jag kan lika gärna passa på att skriva ett inlägg och uppdatera er om läget. Blev extra glad också för att jag ser att jag har kvar läsare som hängde med mig förut :) Jag blir verkligen sjukt glad när ni kommenterar! Tacktacktack.
Den här veckan har fungerat precis som vanligt. Den började bra och jag åt jättebra, tills för några dagar sedan då jag var hemma hos mormor med barnen och det bjöds på glass (som jag tackade nej till). Det var så dumt för även om jag klarade av att tacka nej till glassen så hade det väckt mitt sockerbegär. Så när barnen sedan frågade om vi kunde fika någon timma senare så kunde jag inte stå emot. Och då började tankarna: "måste ha mer". Vi åkte och vaccinerade oss mot TBE och då sa mormor att vi skulle köpa godis för att vi hade vart så duktiga. Jag kunde inte stå emot då heller. Tror att det här var i förrgår och jag har ätit både godis idag och igår också. Om jag börjar så kan jag inte sluta. Mår så sjukt illa nu ikväll för allt jag har ätit. Jag tänker som vanligt att det här var sista gången. Men jag kan inte lita på mig själv. Det känns helt SJUKT att jag inte kan stå emot när jag får ett sug. Idag när jag hade ätit upp godispåsen så tänkte jag att "hur sjutton kan jag inte stå emot?? Det är bara att INTE köpa godis, inte äta godis. Snälla, hur svårt ska det vara??". Jag blir så arg på mig själv. Det känns jättelätt att skriva och säga såhär nu, för jag är typ hög på allt socker. Men jag vet att om några dagar (brukar klara ca 5 som högst) så kommer supersuget och då blir det riktigt svårt att stå emot. Det hjälper inte att ta en promenad eller att äta ett tuggummi. Det här låter väldigt drastiskt, men det skönaste vore bara att få en spruta som tog bort suget. Önskar att det fanns vaccin mot sockersug.
Jag borde nog verkligen försöka prata med någon professionell om det här. Situationen har ju varit ganska jobbig länge nu. Behöver prata av mig och få stöd.
Tack för att ni finns ♥
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Hej fina.
kan inte säga det nog men jag tror att så fort man börjar fokusera på mat och sin kropp så pass mycket som det känns som du gör så behöver man professionell hjälp. Tanken att "det här var sista gången" är en rejäl varningsklocka som jag tycker att du skall ta på största allvar. Jag vill inte låta som någon präktig duktig flicka uatn bara vägleda dig då jag känner din oro genom datorskärmen... Kom ihåg att börjar du såhär nu så kommer det gå fort nerför och det tar tid att ta sig upp. Jag har ingen erfarenhet av det här mer än att jag vet då man är som allra vackrast och mår som bäst då man trivs med sig själv, oavsett hur man fysiskt ser ut.
Kramar!
Trackback
